Järv

En "problemjärv" är:

▪ En individ som angripit tamdjur innanför ett stängsel som satts upp med bidrag från länsstyrelsen eller har motsvarande standard, d v s minst 5 välsträckta trådar med minst 3 000 volt, eller ett välsträckt fårnät (90 cm) med en välsträckt tråd max 30 cm ovan mark och max 20 cm ovan nätet med en spänning på minst 3 000 volt.

▪ En järv som vid 4 olika tillfällen angripit tamdjur under samma betessäsong. Att ribban sätts högre för järv än för lo, björn och örn beror på att det under de närmaste åren verkar sannolikt att endast ett begränsat antal järvar kommer att kunna avlivas per år genom skyddsjakt. Det är därför viktigare för järv än för övriga arter att de djur som avlivas verkligen är de individer som är mer benägna än genomsnittsjärven att angripa tamdjur.

Om åtminstone ett av kriterierna uppfylls ges tillstånd för skyddsjakt enligt § 27 Jaktförordningen, inom en radie på 500 m från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Tamdjursägaren ska kunna överlåta avlivandet till intresserade jägare, eftersom det är orimligt att begära att en tamdjursägare skall hinna med att sköta både tamdjur, eventuellt jobb, eventuell familj och att på ett effektivt sätt jaga järv.

Om angreppen fortsätter, d v s efter femte angreppet, inom ett område som indikerar att det kan vara samma järv som står för angreppen (järvrevir ca 30 000 ha för hane). Jakten effektiviseras genom att skyddsjakten få utföras av enskild inom en radie på 5 km från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren.

Om angreppen ändå fortsätter ska länsstyrelsen efter femte angreppet snarast försöka avliva järven. Viltskadecenter har tillstånd att använda även icke typgodkända fällor och snaror med en fångsteffektivitet som överstiger den som kan uppnås med passkyttar. Länsstyrelsen kan när som helst rekvirera assistans från Viltskadecenter för sådan avlivning.

Kungsörn

En "problemörn" är:

▪ En individ som vid två olika tillfällen under en betessäsong har angripit tamdjur. I praktiken är det nästan omöjligt att avgöra vilken örn som angripit tamdjuren. Kriteriet blir således att efter andra angreppet i en och samma besättning så ges tillstånd till skyddsjakt.

▪ En örn som angriper lamm eller får över 10 kg levandevikt. Om åtminstone ett av kriterierna uppfylls ges tillstånd för skyddsjakt enligt § 27 Jaktförordningen, inom en radie på 500 m från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Tamdjursägaren ska kunna överlåta avlivandet till intresserade jägare, eftersom det är orimligt att begära att en tamdjursägare ska hinna med att sköta både tamdjur, eventuellt jobb, eventuell familj och att passa på örn.

Om angreppen fortsätter, d v s efter tredje angreppet, inom ett område som indikerar att det kan vara samma örn som står för angreppen, hemområdesstorlek örnar upp till 25 000 ha. Jakten effektiviseras så att skyddsjakten får utföras av enskild inom en radie på 5 km från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Karta över tillåtet område kan bl a anslås på länsstyrelsens hemsida.

Om angreppen ändå fortsätter ska länsstyrelsen efter femte angreppet snarast försöka avliva lodjuret. Länsstyrelsen kan när som helst rekvirera assistans från Viltskadecenter för sådan avlivning.

Lodjur

Ett "problemlodjur" är:

▪ En individ som angripit tamdjur innanför ett stängsel som satts upp med bidrag från länsstyrelsen eller har motsvarande standard. För lodjur innebär det ett välsträckt fårnät (90 cm) med en välsträckt tråd max 30 cm ovan mark och max 20 cm ovan nätet med en spänning på minst 3 000 volt.

▪ En individ som vid två olika tillfällen under en betessäsong angripit tamdjur.

Om åtminstone ett av kriterierna uppfylls ges tillstånd för skyddsjakt enligt § 27 Jaktförordningen, inom en radie på 500 m från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Tamdjursägaren ska kunna överlåta avlivandet till intresserade lokala jägare, eftersom det är orimligt att begära att en tamdjursägare ska hinna med att sköta både tamdjur, eventuellt jobb, eventuell familj och att på ett effektivt sätt jaga lodjur.

Om angreppen fortsätter, d v s efter tredje angreppet, inom ett område som indikerar att det kan vara samma lodjur som står för angreppen (hemområdesstorlek lodjurshanar ca 60 000 ha), effektiviseras jakten så att skyddsjakten få utföras av enskild inom en radie på 5 km från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Karta över tillåtet område kan bl a anslås på länsstyrelsens hemsida.

Om angreppen ändå fortsätter så ska länsstyrelsen efter femte angreppet snarast försöka avliva lodjuret. Viltskadecenter har tillstånd att använda även icke typgodkända fällor och snaror med en fångsteffektivitet som överstiger den som kan uppnås med passkyttar. Länsstyrelsen kan när som helst rekvirera assistans från Viltskadecenter för sådan avlivning.

Allt ovan gäller även hona med ungar.

Varg

En "problemvarg" är:

▪ En individ som angripit tamdjur innanför ett stängsel som satts upp med bidrag från länsstyrelsen eller har motsvarande standard, d v s minst 5 välsträckta trådar med minst 3 000 volt, eller ett välsträckt fårnät (90 cm) med en välsträckt tråd max 30 cm ovan mark och max 20 cm ovan nätet med en spänning på minst 3 000 volt.

▪ En varg som vid 4 olika tillfällen angripit tamdjur under samma betessäsong. Att ribban sätts högre för varg än för lo, björn, järv björn och örn beror på att vargstammens storlek gör att det under de närmaste åren verkar sannolikt att endast ett begränsat antal vargar (gissningsvis < 5 st) kommer att kunna avlivas per år genom skyddsjakt. Det är därför viktigare för varg än för övriga arter att de djur som avlivas verkligen är de individer som är mer benägna än genomsnittsvargen att angripa tamdjur.

Om åtminstone ett av kriterierna uppfylls ges tillstånd för skyddsjakt enligt § 27 Jaktförordningen, inom en radie på 500 m från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Tamdjursägaren ska kunna överlåta avlivandet till intresserade jägare, eftersom det är orimligt att begära att en tamdjursägare ska hinna med att sköta både tamdjur, eventuellt jobb, eventuell familj och att på ett effektivt sätt jaga varg.

Om angreppen fortsätter, dvs efter femte angreppet, inom ett område som indikerar att det kan vara samma varg som står för angreppen (vargrevir ca 100 000 ha) effektiviseras jakten så att skyddsjakten får utföras av enskild inom en radie på 5 km från närmaste fallplats för ett av de angripna tamdjuren. Karta över tillåtet område kan bl a anslås på länsstyrelsens hemsida.

Om angreppen ändå fortsätter ska länsstyrelsen snarast försöka avliva vargen. Viltskadecenter har tillstånd att använda även icke typgodkända fällor och snaror med en fångsteffektivitet som överstiger den som kan uppnås med passkyttar. Länsstyrelsen kan när som helst rekvirera assistans från Viltskadecenter för sådan avlivning.

Om det finns fler vargar än en i reviret så avbryts skyddsjakten då en varg har skjutits. Vid nytt angrepp av varg på tamdjur i reviret ges återigen skyddsjaktstillstånd på en varg till dess att angreppen upphör eller alla vargar i reviret avlivats. Det är viktigt att även vargindivider med ”värdefull genuppsättning”, t ex invandrare från Finland/Ryssland, behandlas enligt samma kriterier, eftersom en särbehandling i form av högre ribba för skyddsjakt skapar ett rationellt incitament för att illegalt döda invandrande vargar. Förekomst av särbehandlade invandrande vargar skulle ju innebära att boende i området får ”tåla” mer olägenheter än om man haft en annan varg.